Jag tycks ha gjort en stor blunder idag. På något sätt lyckades jag att fumla bort de PM som var skickade.

Tyvärr hände detta när ett viktigt meddelande var i omlopp.

Det enda jag kan göra är att be den person som skickade meddelandet att göra det igen så får vi andra skriva nya svar.

Ber om ursäkt för detta.

//Magnus

Nu tror jag att jag har fått kontroll på PM biten igen. Hoppas att det fungerar som det ska.

Hela släkten på Björkis ställde upp på ett foto, men vem tog bilden egentligen??? Var det Tomten????

För er som spänt har suttit och väntat på att få se resultatet av höstens intensiva arbete med Herrgårns ny spis, behöver inte vänta längre! Här är den…..!

Givetvis vill vi tacka Pappa för att han åtog sig ett sådant stort projekt och förlåt Mamma för att dina projekt blev lite fördröjda pga detta 😉

RUBINBRÖLLOP

Vi firar vår 40 åriga bröllopsdag i dag, den 30 nov.
Det var alltså år 1963, vi gifte oss i Karlskoga kyrka.
Det hade snöat lite på morgonen och det var vitt ute.

Det var en aning uppståndelse i vår släkt eftersom vi var så unga och först ut från vår generation. På den tiden fanns inte ordet sambo och man såg lite mer strikt på giftermålet, var man fästfolk så skulle det leda till giftermål om allt föll till belåtenhet.

Vi väntade Ann-Louise och tyckte inte att giftermålet var något att dra ut på. Vi fick väldigt god hjälp av mamma Alma, hon for runt på sin cykel bland myndigheterna och inskaffade alla tänkbara blanketter att fylla i, för jag var tvungen p.g.a. min ringa ålder gå till ”kungs” för att få tillstånd till giftermål. Anita behövde bara ha överförmyndaren och sina föräldrars medgivande.

Efter vigseln i kyrkan så hade vi bröllopsfesten hemma på Ekehjelmsvägen. Där var Alma och Karl-John, Agda och Hilmer med Mats, mormor Barbara och morfar Harald, Wilhelm och Ingrid med Kurt och Claes, Inger och Wolge, Ulf och Gullan, Christer och Marga, Åke och Evy. Av dessa nitton personer så finns bara tio i livet.
Vi åt kalkon som huvudrätt (Agda hade stekt den hemma i Torsberga) och som efterrätt åt vi marängsviss. Agda och Hilmer hade kommit någon dag tidigare för att hjälpa till. De hade bland annat tagit med sig rikligt med fläsk, för de hade nyss slaktat.
Bröllopsfesten var trevlig och alla var nöjda.

Jag fick frågan här för leden av en yngre arbetskamrat,
hur det har varit att vara gift i 40 år? Då tänkte jag direkt på vad min mormor Barbara sa, när hon 1965 fick samma fråga av kyrkoherde Wenngren, i samband med att de firade sin guldbröllopsdag.
”Ibland har solen skinit och ibland har det regnat.” Jag ansluter mig till dessa diplomatiska ord med tillägget, att nog har solen skinit mycket.

Vi firar händelsen gemensamt med våra barn och barnbarn genom att bjuda dem på stort julbord på Bofors Hotell den 13 december.
Anita och jag kommer att fira dagen med att gå ut och äta en bit mat tillsammans, ta en flaska vin och titta varandra djupt i ögonen och drömma tillbaka hur det var när vi träffades för länge sedan.

// Hans